OM DUSTY
Egentligen var det inte alls meningen att jag skulle ha hund, inte vid den tidpunkten, från Hundstallet eller ens en Working Kelpie. Själv hade jag lite smått börjat kolla på Australian Kelpie och tanken var väl att hund inte skulle införskaffats så hastigt. Alex och jag bodde vid tidpunkten tillsammans och eftersom vi båda hjälpt till med att ta hem hundar från Hundstallet var det inget konstigt med att de ringde den där fredagen för så länge sedan nu och frågade om vi kunde ha en valp hemma över helgen.
Vad vi fick reda på var att det var renrasiga (inte reggade) Working Kelpies, tre hanar ur en kull som uppfödaren lämat in till Hundstallet då han inte kunde bli av med dem. Hundstallet i sin tur ville få ut hundarna över helgen i hem så att de slapp sitta i bur och därav ringde de till oss. Hem kom en liten fulsöt valp på 9 veckor i form av Dusty. Han är inte den första valpen som varit hemma hos oss men såklart så började tankarna vandra och det kändes bra helt enkelt så han fick stanna!
Redan från början visade det sig att Dusty var en svår hund på alla sätt och vis och jag kan ärligt säga att jag vid ett flertal tillfällen kännt att nu ger jag upp, det här går inte! Många tårar har fälts på grund av Dusty för att ingen har förstått sig på honom. Hade jag inte haft det stöd runtomkring mig vet jag inte om det hade lyckats! Han har stundtals varit väldigt svår på det sättet att han varit osäker på hundar och människor genom att morra och låtsas att han är stor och tuff, vilket han inte är. Han är dock inte nervig på det sättet att han skulle bita, men mentalt bra kan jag inte påstå att han är. Kollar man på kullen och på de andra två syskonen var Dusty värst men man ser liknande drag även hos dem... Personer och hundar som han känner älskar han och skulle han skulle han pussa ihjäl dem.
Dusty har och är inte en så lättarbetad hund som ni kanske förstår, varje lite grej har vi slitit som djur med, framför allt med vardagslydnaden. Det är då osäkerheten med andra hundar som jag tänker på men det arbetas med hela tiden och det har ju blivit mycket bättre. Jag tror att både Dusty och jag har lärt oss mycket från varandra och en bättre läromästare kunde jag inte fått. Sen får man ju heller inte glömma att han är min första hund, kanske inte den ras som man börjar med....
Föräldrarna:
Noonbarra Bob, pappa är en import från Australien, från kennel Noonbarra, som föder upp working kelpies för att ha till arbetet på gården. Mamma Kurrawong Cleo kommer från importerade föräldrar från Australien. Inga av hans föräldrar vallar enligt den sk "uppfödaren". Man märker dock att det finns mycket vall i hans linjer, han är dock lite het i vallningen, vilket vi arbetar med. Tycker att man ser mer vallning i honom än vad jag gjort i andra working kelpies. Inga av hans föräldrar har dock några vallmeriter.
Skulle Dusty välja så skulle han vilja bo ute på en gård och ha sina egna djur att ta hand om. Önskar att jag kunde ge honom det, i dagsläget får han nöja sig med att träna vallning för tävling och sedan kan man alltid hoppas på att vi så småningom kan flytta ut och bo så.
Bamse (Alex hund) var Dustys läromästare när han var liten, även om han gärna hittade på en hel del egna tokigheter. Hade jag vetat det jag vet om hundar nu idag så hade jag aldrig honom men gjort är gjort som man säger. Från första början var Dusty väldigt osäker, tuff men ändå inte, svårmotiverad och med en del svåra beteendestörningar som är svåra att arbeta bort. Däremot hade jag inte skaffat honom så skulle jag inte lärt mig lika mycket som jag kan om hund nu idag så det går ju på ett ut! Hur många kurser som vi gått tillsammans vågar jag inte ens gissa på, men många är det. Vi har testat på allt från sök, trix, agility, vallning, tävlingslydnad mm men det vi satsar mest på är agilityn, spår och även vallningen. Idag är han en stabil och bra hund, man märker ibland att en del beteenden inte är helt bortarbetade, vilket vi kommer att få dras med hela livet. Däremot är han en glad, lite lagom social hund och tror inte att jag skulle kunna få honom så mycket bättre än vad han är idag. Han funkar i alla mijlöer och har tom varit med som stand in hund till Labero showen våren 2009 då han gjorde några shower. Han funkar däremot inte helt ut på tävlingsbanan, varken agility eller lydnad då han inte orkar hålla ihop och därför har jag valt att inte tävla honom så mycket i dessa sporter. Vi satsar istälet nu för fullt på vallningen.
Sommaren 2011 lyckades vi klara vårt mål att klara VP på får och han vart Godkänd vallhund. Vi arbetar mo tnya mål , men någon riktigt bra tävlingshund i vallning kommer han väl aldrig att bli, vi får se ifall vi kanske startar någon IK1 så småningom. Just nu fungerar han dock bra som gårdshund och att få arbeta på riktigt med våra får och kor i kräppla. Vi har även startat med att träna nötvallning och tycker att detta är något som han verkar passa bättre till än fårvallning.